Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 32, Ed. 1 Friday, November 20, 1896 Page: 1 of 4
four pages : ill. ; page 22 x 15 in. Digitized from 35 mm. microfilm.View a full description of this newspaper.
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
TEXAS
r<
£*is(
y *' -Q tt
POSTEN.
I ÅRC.
NYHETS- OCH ANNONS-T.VDNING FOR SVENSKARNE I TEXAS.
Austin, Texas, Fredagen den 20 Nov., 1896.
VOL. I. No. 32.
5
11
\:i
-^NYTT GODS. NYA PRISER!^
STÖBSTA XjJLCXIEIR, -^IF1 2sTYASTE
Höst- och Vinter-kläder; samt Tyger
som katt uppvisas i Austin hos
ZDOUST WILSO!T'S.
Jag har för den kommande säsongen erhållit ett af de största och vackraste lager af Kläder, Tyj er, m. m., för män, gossar och barn, som någonsin förekommit här i Austin,
och jas kan derför under denna höst sälja Eder detta gods till det billigaste pris ni hört. Jj.g,h*r köpt mera gods denna säsong än någon annan firma i Austin, och när ni
komma hit så finna ni största lagret af Kinder, Tyger, Hattar, och billigaste priser hos
>
Bref till kusinerna.
Väla. , mina kära,
rara, snälla, älskade
'kusiner, här haiven
i mig nu igen med
hull och hår, lifs lefvande midt ibla.id
eder alla, och i kunnen vara helt för-
vissade om att jag är så hjertans glä-
der af att så vara, ty Stina och un-
garna tynga ej vidare mitt eljest så
glada sinne. Stina, den galantan,
hon skulle nog gerna velat hafva
Petter sins hårtussar till hennes leke-
tyg, men som hon väl kände med sig
att hon ej kunde hafva det nöjet med
kattfisken på Buffalo Bayons botten,
så föredrog hon, enligt hvad hon
skref mig, att taga skomakarens
Kalle till hennes ömme make, så nog
önskar jag Kalle och Stina all den
välsignelse som i annat fall skulle
tillfallit mig med Stina.
Nu hoppas jag att ej någon annan
af mina kusiner af det täcka könet
skall falla på den galna ideen och gå
och förlora sitt lilla hjerta till Petter,
ty sannerligen säger säger jag eder,
att eran kusin Petter har intet hjerta
och om det verkligen skulle kunna
upptäckas genom den nya fotografe-
ringskonsten som de ju kalla "X—
rays", så var förvissad om att det är
i form af en liten bly klump med is-
omhölje.
Förresten när jag noga tänker på
saken bör jag ju ej hafva några far-
hågor uti denna vägen, ty vi hatva
ju ej mera någon qvinna som skulle
vara af den svagheten att visa sig
svag; den nya moderna qvinnan bör-
jar ju uti allt att vilja likna det otäc-
ka könet; mannen, hvilken^förut var
deras allt, fäster hon sig ej ett dyft
vid mera, hon försöker att uttränga
honom helt och hållet och taga alla
en mans företräden; ja, ja men, hon
till och med kan ej tillåta mannen
rättigheten till hans byxor, ty qvin-
nan har nu äfven funnit ett godt be-
hag till det plagget och så qvinnan
hon är ju väl bekant att lägga sig till
hvad helst som har funnit nåd för
henne. De qvinnorna, de vilja ju al-
drig sluta förrän de äro herrar på
täppan och ensamma uti denna så
sköna verld, och ändå voro vi män
ju först skapade och för att få lite
hjelp, såsom vid byk och tvätt och
för skötandet af kaffepluntan, hade
vår ärade stamfar, Adam, att tillsläp-
pa några retben och annat byggnads-
material och deraf gjordes Eva. Nog
synes det nu för eran kusin, att vi
män hade kunnat redt oss utan Eva,
ja utan alla Evor, ty se, hvad godt
hafva vi haft af dem? Inte vet jag,
men hvad ondt de uträttat, det kan
jag uppräkna på mina fem fingrar.
Först hafva vi män att lunka här-
omkring i verlden med färre refben
än vi borde annars haft; så, otyget
bygdt af våra rtfben narrade ju Adam
att bita i ett surt äpple, hvilket han
aldrig skulle hafva gjort, ty alla hans
barn och ölriga efterkommande haf-
va allt sedan så surt fått lida derför;
vidare, huru ofta har det sedan icke
händt att-denna, som vi alltid taga
henne för, svaga varelse, har vändt
ut och in på allt sundt förnuft som
mannen eger. Och så ej slut med
allt detta onda, nu vill hon taga man-
nens plats i samhället, och för att
fullkomligt efterapa honom tänker
hon pådraga sig mannens pantalon-
ger.
Ja, ja men, kära kusiner på frun-
timmersidan. nu bören ni väl hafva
fått nog af eran kusin Petter och ta-
ger honom hädanefter för hvad han
är, ja hvad kallen ni det för?—qvin-
nohatare.
Nu för att ej mina kärälskande
manliga kusiner skola vara uppblåsta
öfver deras egna, inbillade öfverläg-
senheter, så må det väl äfven vara
på sin plats att jag qväser deras öf-
vermodiga tankar, hvilket jag vill
göra med att helt enkelt säga, att vi
män äro några rigtiga käringar, ty
hade vi ej varit det, hade vi nog hål-
lit det s. k. svagare könetj från att
hoppa öfver skaklarne och nu sedan
det skedt, tagit sig den ännu större
oföivägenheteu att låna dem våra så
prydliga klädespersedlar. Synd är,
att vi ej födas med kläderna på, ty
då hade nog qvinnan fått hålla sig i
sitt kjoltyg och mannen fått vara en-
sam herre i sitt så förskönande gif-
vande plagg.
Men verldens ände spås ju att va-
ra nära för dörren och nog synes det
så förhålla sig, ty allt som nu sker,
synes vara upp- och nedvändt, så om
det skall vidare pågå, vore det allt
bäst att vi i galopp sprungo till än-
dan af verlden.
Troligen tycker kusinerna att Pet-
ter ej är nog förekommande och
snäll, men bättre är för verldens
barn att få morallexor än det ville
vara att proppa dem med smicker
och visor som sjöngos efter lalska
noter. Ja, Petter menar dock icke
så illa fast hans fantasier spökar och
fört ämnet in på saker som ej äro si-
rade med rosor eller söta som min
farmors sockerkakor.
Nu för att ej behöfva vrida hjer-
nan om till tok så är det väl bäst att
sluta denna galimatias med löfte om
att nästa gång återkomma med en
mera muntrande epistel, men dock
för att ej glömma de poetiska anla-
gen, vill jae gifva kusinerna en liten
visa:
Jag satt. en gång uppå stubben,
Mod käraste min sluten uti famna.
VI båda hade fattadt den tanken.
Att nästa vår vi skulle landa 1 hamna.
På våren min flicka hon red veloclpeda,
Med kjola som räckte bara till knäna,
Att så der se en qvinna af moda,
Det kunde eran Petter alls inte fördraga.
Och sista gäng jag såg na,
ti vad tron ni då hon nade på bena,
Jo, jo intet annat än byxorna de leda
Och se detta var slutet på en vacker visa.
Ja, ja men, så går det till och ,inte
tror jag att Evas döttrars bestämmel-
se vid deras fabricerande^var att vän-
da upp och ned på allt här i jemmer-
dalen, men ni skolen få se att det så
kommer att ske, vänta bara lite.
Kusin Petter.
EN BÖNHÖRELSE.
I en by i England bodde en fattig,
j gudfiuktig qvinna, som länge hade
kämpadt med sjukdom och nöd.
j Gud hade tagit hennes man från hen-
| ne. Hon satt der som en fattig en-
f ka utan att hafva något att lefva af.
j En bister, kall vintermorgon var hon
tvungen, under dat bittra tarar gjö-
tos, säga till sin ende lille son, att
hon icke hade någon frukost att gif-
va honom;der fanns icke en bit bröd
i huset. Men den lille Frank hade
lärt att bedja till Jesus or h tro på
honom.
Efter det att modren hade sagt
detta, gick han utan att säga ett ord,
ut af rummet, men koir. efter en
stund in igen och började, som han
alltid brukade, att läg^a den lilla
hvita duken på bordet, tag a ut tall-
rikar och koppar och •göri allt fär-
digt för frukost. Mer. Frank, sade
modern, hvarför gör d u dt tta? Hör-
de du icke, att jag sade, d et vi icke
hade någon mat? Ja, modet, men
jag har bedt Gud sända oss något,
och jag vet att han vill gf i*a det; ty
han säger, att när vi bedja, skola vi
få, s varade Frank tillförlitligt.
Kort efter hördes ljudr t af häst-
fötter utanför, och då Frrnk kom ti'l
dörren, såg han en herre, som kom
utför landsvägen och til fots ledde
en häst vid sin sida. Han stannade
när han kom till det Kila huset och
sade: Se här, min gosse min häst
har mistadt en sko och jai* har ännu
12 mil att färdas; tag den och bringa
den bort till smeden, som oor derbor-
ta och när du kommer ti Ib.ika med
hästen skodd, vill jag betala dig för
ditt besvär. Vill ni emellertid tillåta
mig att komma in i huset och hvila?
sade han till den fattiga r.nkan, som
nu visade sig i dörren. Ja, var så
god min herre, svarade hon med en
artig nigning. Ni sk* 11 likaledes va-
ra välkommen, och hon framsatte
skyndsamt en stol för honom. De
kommo snart i samspråk med hvar-
andra. Jag fruktar att iag hindrar
er med er frukost, min goda fru, sa
de han, då han observerade att der
var intet på bordet utcm tallrikar
och koppar, jag ber sr, låt mig ej
störa. Och han var s,å« nträgen, att
hon till slut var nödsaki.d att säga
honom hela sanningen h uru det var
fatt i dag.
Då Frank kom tillbaka med hästen
red den främmande iistid, efter att
han först hade tryckt en krona i gos-
sens hand. Du skall få höra af mig
senare, sade han och foi tsatte ridten.
Oh, huru glad Frank var när han
kom in in i stugan för ,itt visa mo-
dern hvad Gud hade s.indt honom.
Men huru stor blef ioki1 hans öfver-
raskning, när moderr, ined glädjetå-
rar i ögonen visade i lonom en stor
banksedel på ett icke sil litet pennin-
gebelopp och utbrast; Oh, mitt barn,
huru kunde jag ett ög.-nblick tvifla
på Gud? Du har rätt., mitt bain, och
de lyckliga, moder oi h son, föllo på
deras knän och uppsi.nde sma hjert-
liga tacksägelser till d.;ras himmel-
ske fader för Hans goo let mot dem.
Jag visste att han vil.e sända oss nå-
got, sade Frank, ty u n säger så i
sitt ord.
huru det vill förhöja min aflöning el-
ler öppna flera utvägar för mig att
förtjena penningar, svarade den un-
ge mannen artigt men ointresserad.
—Jag undantränger er ej från nå-
gon anställning, ej heller är jag en
orsak till att er aflöning ej är tillräck-
lig uti eder tanke. Jag försöker en-
dast att förtjena mitt eget uppehälle,
och jag förmodar att jag bar lika
mycket rättighet dertill, som ni har
art förtjena edert, svarade hon lifligt.
—Endast se huru tusentals af flic-
kor, som nu innehar anställningar,
hviika förut voro hållna af män, och
bättre aflönade. Visar icke detta att
tusende män hafva blifvit utan an-
ställning? sade den unge mannen.
—Nej för all del. Vi få aldrig en
anställning utan der är någon ledig.
Vi kunna ej åstadkomma lediga plat-
ser, men vi kunna fylla dem, svara-
de hon.
—Väl, om ni, då en plats var iedig,
icke hölle er framme, de måste hafva
att taga oss.
—Men vi kunna icke hj.lpa det
att vi äro framme.
—Ja, väl, så är det.
Amerikanska Nyheter.
RESONNKliANO.
—Kom låtom oss esonnera till-
sammans, sade en uru;- dam till en
ung man, hvilken just hade utbrustit
i det vanligt hörda t lagomålet, att
qvinnan tränger oss <; t.
—Väl, jag har intfS emot att lyss-
na till edert tal, men ag kan icke se
Vår landsman, Fred. R. Peterson,
kandidat lör assemblyman, erhöll en
ansenlig majoritet inom sitt distrikt i
Jamestown, N. Y.
Axel Palander, san till kommen-
dörkaptenen Paiander af Vega, äm-
nar i dagarne börja praktik som mas-
sör och sjukgymnast i Boston.
Af befolkningen i Minnesota äro
1,057,084 personer födda i Amerika
och 517,535 utom landet. Af de sist-
nämnda äro 119,554 svenskar, 107,-
319 norrmän, 7,652 finnar och 457
isländare.
Pastor A. A. Magnusson han an-
tagit kallelsen ti.l de sv. ev. luth. för-
samlingarna i Wilkesbarre och Sugar
Notch, Pa. Han kommer att flytta
dit i början af januari månad näst-
kommande år.
Bannlysta ur första svenska luther-
ska församlingen i St. Paul, Minn.,
ha ytterligare nio medlemmar blif-
vit, emedan de tillhöra hemliga före-
ningai. Bland de uteslutna är coun-
tykassör Frank E. Elmund.
B ef öfverkörd af ett bantåg. C.
Olson från Minneapolis blef i lördags
åtta dagar under för; oket att stiga
ombord på ett i gång varande gods-
tåg i Willmar öfverkörd, och fick han
dervid begge benen krossade.
Sjelfmord. 22-årige Andrew Hed-
berg i Jacobs Creek, Greensburg,
Pa., begick i söndags åtta dagar sjelf-
mord genom att skjuta sig en revol-
verkula för p innan. Det uppgifves
att hans fader begick sjelfmord för
ett år sedan eller så.
Vår landsman hr John A. Linn i
Chicago har erhållit den af honom
sökta befattningen, Superior Court
Clerk, hvilken han ut-m tvifvel kom-
mer att sköta till allmä ihetens fulla
belåtenhet. P. E. Erick :m blef vald
till County Commissioner.
Svenska kyrkans syförening i
Forestvillc, Conn, höll sin årliga
auktion i feda^s förra veckan, i Fire-
mens hall. Många spekulanter hade
infunnit sig och artiklarne gingo
raskt åt. En del unga svenska da-
mer från högskolan voro tillstädes
och aftonen tillbragtes på det ange-
nämaste sätt. Förfriskningar serve-
rades vid auktionens slut, hviika in-
bragte en nätt summa.
I Hartford, Conn., förekom i ons-
dags förra veckan en jetteparad till
firandet af statens stora republikan-
ska seger. Der voro 5,000 man i pa-
raden, som utgick kl. 3 e. m. från
Bushnell park och tågade genom sta-
dens förnämsta gator. Den anfördes
af öfverste Burdett. Nästan alla fa-
briker i staden voro stängde för till-
fallet för att tillåta deras män delta-
ga i paraden. Stor entusiasm rådde
och staden var smakfullt dekorerad.
En björnhistoria. John Ander-
son i Sault Ste. Marie, Mich., gick
häromdagen ut för att jaga rapphans,
men mötte i skogen en björnhona
med två ungar. Jägaren blef rädd
och sprang, men björnen blef också
rädd och sprang. John tog då mod
till sig och dödade båda björnungar-
ne, men då blef björnmamman arg
och John måste söka räddning i ett
träd. När han klättrat upp halfvägs
släppte han sitt tag och föll ned på
marken och björninnan blef ånyo så
rädd att hon luffade i väg, och John
tog sina björnungar och tågade hem
i triumf.
Tog fel på person. Peter Johnson
heter en blårock vid Harrison St. po-
lisstation i Chicago. Han är stor och
stark som en björn. Härom qvällen
stod han civilklädd vid hörnet af
Quincyoch La Salle Sts. och glodde.
Bäst det var röko två banditer på ho-
nom, i tydlig afsigt att råna honom.
Inte kunde herrar banditer veta, att
Johnson var polisman eller att han
var så sabla stat k, som han är. De
fingo dyrt plikta för denna sin okun-
nighet. Johnson grep en bandit i
hvardera labben och slog dem ihop
så det knakade i refbenen på dem.
Den ene af gökarne lyckades slinka
ka undan, men den andre fick följa
med till kurribus. Han uppgaf sitt
namn vara John 0'Brien. Han var
illa medfaren från striden med John-
son. Båda ögonen voro så godt som
igenmuiade, flera tänder voro inslag-
na och kläderna hängde i trasor.
Jag vill alltid hafva den i mitt hem.
Dr. Warner! — Min Herre: Jag vill
säga att White Wine op Tak Strup är
ett af de bästa läkemedel Jag någonsin
har pröfvat för hosta och förkylning, och
vill derför trängt anbefalla den, och Jag
vill alltid hafva den i mitt hem om en
familj-medicin.
Rev. G. G. Kattshorn.
£11 hel familj.
Kev. L. A. Dunlap i Mount Verncn,
Mo., säger: Mina barn voro angripna af
en hosta som uptmtod efter mässlingen,
min hustru af en hosta,som i fem Ar hade
hindrat henne mer eller mindre från att
sofva, och deras Whito Wine of Tar
Syrup har botat dem alla.
WILLIAM BRUEGGEHOFF,
ADVOKAT.
Office: No. 107 E. 6th st. en trap-
pa upp. Austin, Texas.
Ward & James,
ADVOKATER.
ni West Eight Str. P. O. Box 496
AUSTIN - - - TEXAS.
välpassande kläder efter sednaste mo-
der, så kom och se vårt stora lager.
Vi tror, att ni säkerligen kan finna
hvad ni önskar, eftersom vi har det
mest fullkoml:ga lager i staden.
Filtar,
Bomullsfiltar, hvita och gråa, 49 c.
Tjocka hvita filtar, 10-4 breda till
$1.50.
En utmärkt god hvit filt, 10-4 bred
till $3.00.
Helylle, hvita filtar, 10-4 och 11-4
storlek, till $4.00.
Helylle, utmärkta hvita filtar 10-4
beredd, endast $5.00.
Kladningstyger,
Helylle, af de nyaste importerade
sorter.
Kaliko,
Ljus skjortkaliko, 3 cents.
Indigo blå kaliko, 4 cents.
Bästa kaliko i ol.ka färger, 5 cenls.
Gitigham,
200 olika slags ijusa färger, från
1.3till 5 cents.
Dress-gingham, senaste moder, i
rutor, cents.
Domestik,
3-4 blekt domestik, 4 cents.
4-4 blekt domestik, utmärkt godt,
cents.
4-4 blekt Lonsdale, 7 cents.
4-4 oblekt väf, 4 cents.
4-4 oblekt god qvalitet, 5 cents.
4-4 bästa slags oblekt, cents.
10-4 bred oblekt Pepperell lakans-
väf, 1754 cents.
10-4 bred blekt Pepperell lakans-
väf, i7j£ cents.
Klådningskjortlar,
Färdigsydda, af olika slag, från
$3.50 till $10.00, väl gjorda och sed-
naste moder.
Damkostymer,
Olika slag, från $1.00 till $8.00.
Malisunderkläder,
Skjortor och kalsonger, stickade
af bomull, 25 cents stycket.
Bättre qvalitet, bomullsunderklä-
der, 50 cents stycket.
Helylle underkläder, förut sålda
för fi.25, nu 87 cents stycket.
Bästa qvalitet, helylle olika färger,
till $1.50 stycket.
Rosetter,
De mest moderna moder och kulö-
rer, från 25 till 50 cents.
Kulörta skjortor,
Mäns kulörta skortor, god qvalitet,
endast 50 cent8.
Percale skjortor, som förut varit
sålda för $1.00, nu 75 cents.
Madras skjortor med åtföljande ro-
setter, endast $1.00.
Gosskostymer,
Säljes från $1.00 till $4.00.
Mansklader,
Ett nytt stort lager till billigaste
p iser.
Helylle, svarta clay worsted kosty-
mer, förut sålda för $12.00, nu en-
dast $7.00.
Kassimer kostymer, endast $5.00.
Cheviot kostymer, svarta eller blå,
olik 1 fasoner, endast $8.50, förut sål-
da för $12.00.
Samt ett fullt lager af allehanda
slag hos
Scarbrough
Hicks
512-814-516-518-520,
Congress Avenue
flUSTIfl, TEXAS.
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 32, Ed. 1 Friday, November 20, 1896, newspaper, November 20, 1896; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202878/m1/1/: accessed May 8, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .