Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 22, Ed. 1 Friday, September 11, 1896 Page: 2 of 4
four pages : ill. ; page 22 x 15 in. Digitized from 35 mm. microfilm.View a full description of this newspaper.
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
TEX4S POSTEN.
fiynets ooh Annonstidning
för svenskaene i Texos.
TEXAS POSTEN.
(THE TEXAS POST.)
Publlslied every woek, In Austin, Texas,
by the swkdisii American Pubi.ibhino Co.
The only swetfisli puper ln Texas, and the
best advertlsiiiK medium to reach tlils class
of cltizons.
Richard Johnson Manager.
Entered at the post office in Austin,
Texas, as second-class mail matter.
Prenumerations-pris:
Ett Är - - - - - - - - - 1-00.
Ett hälft är ------- 60.
Eit är pä kredit ------ 1.50.
Ett hälft är pä kredit - - - - 75.
Ett är till Sverige ----- 1.50.
Ett hälft är till Sverige - - - 1.10.
Prenumerationen är betalbar i förskott
obh penningar böra sändas medelst "Po-
Stal Note". "Mon y Orders" eller i 2-cents
frimärken under adress:
TEXAS ZFOSTEUST,
TavlorButlding, AUSTIN, TEXAS.
Telephone 279.
Advertising Råtes.
One inch, one month, - $ i.oo
One inch, one year, - - io.oo
Six inches, one month, - 5.00
Six inches, one year, - - 50.00
On larger advertisements råtes will |
be made on application.
Vara Agenter.
I Manor, John Österberg.
I Manda, Postmästare Bengtson.
I Georgetown, Ed. Forsberg.
I Houston, C. A. Elmen.
I Round Rock, Thos. Lundin.
I Driskills Pasture, C. H. Hultén.
1 Santa Ana, C.ilifornia, J. P. Ek-
man.
Endast de hvilka hur ofvan nämnts
liga t. v. att upptaga och kollektera
penningar får Texas Posten. De in-
nehafva alla tryckta qvitton. Se till
dil ni betalar Eder prenumerationsaf-
gift att ni får qvitta på det samma,
emedan vi ej ansvara för penningar
utbetalda till okända eller icke hos oss
anstälda personer.
Expeditionen.
C ONGR ESSMAN!
Texas-Posten är berättigad att
annonsera Hon. Joseph D. Sayers,
från Bastrop, såsom demokratisk
kandidat för kongressman af nionde
kongressdistriktet. Till detta höra
följande counties: Bastrop, Burnett,
Burelson, Galdwell, Hays, Lee, Tra-
wis, Washington och Williamson.
Han är den bäste representant vi nå-
gon gång haft och kan göra mera för
sitt folk än någon annan, och kom-
mer säkert att blifva vald med stor
majoritet Han bar ailtid förut full-
gjort sitt kall till allas belåtenhet.
Låtom oss alla rösta för honom!
DEM OK RA TERNA S CO UN-
rr ne KET.
Texas-Posten är berättigad att
annonsera iöljande kandidater för
Travis County.
För Senator SOth Senatorial district.
Dr. VV. D. YETT, af Burnet.
För district Judge 5Srd Judicial district,
F. G. MORRIS.
För district Judge 2Gth Judicial district,
R. E. BROORS.
För District Attorney,
A. S. BURLESON.
För representatives to the 251h legistature,
R. H. WARD,
"L. D. HILL.
För Coxinty Judge,
A. S. WALKER, JR.
För District Clerk,
J. P. HART.
För County Clerk,
JOHN W. HORNSBY.
För County Attorney,
GEORGE CALHOITN.
För Sheryf,
R. E. WHITE.
W
För Tar Collector,
B. THRASHER.
För Tax Assessor,
H. M. METZ.
För County Treasurer,
A. J. JERNIGAN.
För Superintendent af Public Instruction,
J. E. SHELTON.
För County Surreyor,
J. E. WALLACE.
For County Commisnoners,
Z. P. JORDAN, Precinct No. 1,
G. COLVIN,
S. F. NOLEN,
A. L. HUGHES, *« «
För Justices of the Peace, Precinct No. S,
MAT M. JOHNSON,
J. A. STEWART.
För Cor.stable, Precinct No. S,
J. M. DAVIS.
Senator Gorman förespår alt Ma-
ryland kommer att gifva Bryan och
Sewall 20,000 majoritet.
Rätt så, Maryland.
* *
*
E11 Mc Kinley-Hobart-klubb, sam-
mansatt af negerqvinnor, bildades
förliden vecka i Temple.
Hu, då, det ser mörkt ut Hanna.
* *
*
Hon. Thomas E. Watson från
Georgia, hvilken af popuiistpartiet
nominerats till vice president, höll
laborday (7 sistl. sept.) i Dallas ett
längre tal.
* *
*
Texas demokratiska konvention
har utfärdat en resolution att invitera
herrarne Bryan och Sewall under den
tid expositionen i Dallas pågår.
Look out goldbugs så ni inte tap-
par concepterna.
* *
*
Republikanarne skräfla öfver att
Harrison betalade af $258,000,000
på statsskulden. Detta är nog sant.
Men Grover Cleveland under sin
första regim afbetalade $3380,000,000
— alltså $80,000,000 mera ä Harris.
Dertill taxerade han folket mindre
och lemnade efter sig i statskassan
j den lilla nätta summan af—$35,000,
000.
Hur viljen i förklara detta, herrar
republikaner.
* *
*
Politiken rubbar till och med reli-
gionen för närvarande, detta enligt
b vad den store evangelisten Sam Jo-
nes påstår. Han sade nämligen här-
omdagen uppe i St Louis till en re-
porter, hvilken interwievade Sam.
"Folket", säger han, "synes icke haf-
va mycken tid för religion nu, medi,n
den politiska situationen upptager all
deras tid. Jag har larit från Louisana
till Nebraska under de två sista må-
naderna och jag har talat till folk af
alla klasser om både religion och po-
litik, men religionen har måst ställas
i bakgrunden.
Ja, ja, min kära Sam, nu ser ni hur
det är; när det är fråga om att sträfva
för det timliga, då har man ingen
tid öfrig för dtt eviga; det får kom-
ma elter som — Arboga öl.
* *
*
Demokraterna i Arkansas visade i
måndags hvad de kunna göra. De
vunno då en sådan seger, som aldrig
förut kunnat uppvisas i Arkansas hi-
storia. Aldrig förr hade de så man-
grant gått "ur huse" för att registrera
och derefter gifva sin röst; och aldrig
förr hade en så öfvesväldigad majo-
ritet blifvit gifven någon guvernörs-
kandidat som Gen Dan. W. Jones
då erhöll. Han fick nämligen en ma-
joritet af 65,000, hvilket dock sedan
alla röster blifvit hopräknade kommer
att stiga till 70,000.
Do von hear that Mister Hanna,
The news from Arkansaw?
Do you sce that big bandanna,
Invitln' you to taw?
You've got to do some tusslin',
A mlghty lot of hustlin'
And keep the eagles bustlin'
If we fail to sttiash your jaw.
* * *"
I senaste numret af "Sydvestern"
j säger dess Austin-korrespondent,
I sign. J-, det nämda tidning: vinner
j allt flere och flere anhängare, tillföljd
j af den bestämda, sansade (sic.) ställ-
| ning den tager i "dagens brännande
! politiska frågor".
Hur vet han det hr korrespondent?
Gå ut i Texas, såväl bland farm-
I rarne som i de städer, der svenskarne
| äro representerade till något större
antal, exempelvis Austin, 9ch ni skall
j få höra helt annat.
''Sydvestern" har lör all tid förlorat
j sitt fäste inom Texas hank och stör,
! den må nu söka på hvilket sätt som
j hälst slå sina dunster i ögonen på
I folket. Väl vetande att det är svårt
j att lura bönder. Den gubben går
icke längie.
Texas-borna ha icke ännu, likt
vissa personer, sålt sig för en ringa
grynvälling till firman Mc & Hanna,
utan äro fortfarande och lörblifva
sanna och trogna demokrater.
Hvar den ärade korrespondenten
fått den vackra uppgiften ifrån, kan
man lätt nog gissa, men Ohe! jam
satis.
2> Amerikanska Nyheter.
3.
4-
lH'-aförfaders dag kommer i år
att firas på ett storartadt sätt af San
Franciscos svenskar. Våra landsmän
der.-tädes ha under de senaste fem
åren hvarje år regelbundet firat den-
na fest.
Sop ihjäl sig gjorde härom dagen
Christian Hanson i Desplaines, 111.,
Mannen tog sig för att på en gång
dricka en "pint" alkohol, hvilket ha-
de till följd, att han några timmar
senare var ett lik.
Duluth-Posten utgifves hädanef-
ter af "The Swedish Publishing and
Printing Co." i Duluth, Minn. Tid-
ningen har nu slagit om från att va-
ra en silfrets kraftige förkämpe till
en ifrig guldadvokat.
En f örfälig olyckshändelse in-
träffade i onsdags f.. v. i Aurora-gruf-
van i Ironwood, Mich. Två af gruf-
arbetarne, Michael Erickson och Pe-
ter Kure blefvo på stället ihjälslagne
och två andra arbetare farligt ska-
dade.
Vid en eldsvkda i John Lundins
krog vid Washington ave., Minnea-
polis, härom dagen mistade Gustaf
Anderson, A. F. Anderson och Hen-
ry Dalin lifvet, hvarjemte Christ An-
derson och Charles Mattson erhöllo
svåra brännskador.
En flygmaskin påstår en man med
det svenska namnet Carl Eriksson ha
uppfunnit. Modellen skall utställas
å Mechanics' Fair i San Francisco
för att söka eröfra ett pris å $1,000
för den mest lyckade modell för en
flygmaskin, som för ändamålet utlof-
vats.
En sorglig olyckshändelse timade
härom qvällen i Marquette, Mich.,
då en svensk, vid namn John Norr-
bom, från Calumet, blef öfverkörd af
ett vexlingslokomotiv och flera vag-
nar. På något oförklarligt sätt hade
han kommit under tåget och fått bå-
da benen öfverkörda litet nedom
knäna.
Mindre trolig notis. Man och
hustru, som under en följd af år lef-
vat lyckligt tillsammans i Mulvane,
Ran., lära nyligen ha upptäckt att de
äro—syskon. De skulle ha blifvit
skilda i tidiga barndomen och näm-
da efter sina adoptivföräldrar. Af
deras tre barn säges ett vara blir.dt,
ett döft och ett vanskapadt.
Förklarats skyldig. Emil Olson
i Chicago, 111., har af Grand juryn
förklarats skyldig undergå rättegång
tillsammans med barnmorskorna Ida
von Schultz och Louise Hagenow,
hvilka företagit en brottslig opera-
tion å en miss Hanna Carlson, ljvd-
ken medförde döden. Olson stäldes
under 1,500 dollars borgen.
Tidningsman dödad. David M.
Schoyen, redaktör för Nortnannen,
en norsk tidning som utgifves i
Stoughton, Wisc., föll i fredags å. d.
från ett i gång varande tåg i Madi-
son och dödades. Schoyen var en
gång redaktör för Chicagotidningen
"Skandinaven" och hide gjort sig
känd som en skicklig författare.
Ovanligt. Från Plainfield, Ind ,
skrifves till Texas-Postens: Elam
Russell, en välmående man, med en
vigt af något öfver 200 pounds blef
härom dagen pappa; i det hans hu-
stru gaf lifvet till "a io-inch.-baby",
hvilken vid födseln vägde endast
pound och efter tre veckor tre pound.
Antagligen hårda tider i Plainfield
också.
Skickliga dykare. Mr. Gust Ryd-
berg, som är verldens skickligaste
dykare, hafvande i Minneapolis dykt
från den ansenliga höjden af 121 fot,
uppträdde i förra veckan å utställ
ningen i Rockford, hvarest han ge-
nom sina utmärkta cch hårresande
föreställningar, vunnit allmänhetens
välvilja och beundran. I sällskap
med honom befann sig mrs Liljen-
stolpe, som har rykte att vara den
förnämsta dykaren i verlden bland
fruntimmer.
Der iigeer pä hvita kuddar och vanli-
gen blott i halfdager ett ansigte, som en
vacker qvinnas, en gestalt, som en
krymplings, i storlek som ett barns.
Det är vår Eva, vär tredje flicka i ord-
ningen, henne, som svåra lidanden för-
tärt och stängt ifrån all lifvets glädje,
hon, som skulle vara vårt sorgebarn,
men hvilken, som ingen annan, kan vän-
da våra blickar dit der det är evig fröjd!
Läkarne säga...ja, det är detsamma,
hvad de säga; hjelpa henne kunna de i
alla fall inte, allt är försökt. Af barna-
glädje och ungdomsfröjd har hon intet
smakat, mycket af det yttre lifvet, af
naturen ooh menniskorna är henne obe-
kant, och emellanåt förvrider smärtan
de sköna anletsdragen t hufvudet, hvil-
ket hon, liksom af ett grymt hån, fått
behålla friskt och fylligt med fagra kin-
der och glans i ögat, medan kroppen är
ett abnormt skelett.
Känner och tänker hon som vi, fast
hon ej kan hoppas och vänta som vi?
Vi veta det inte. Vi ha aldrig märkt att
de fläktar från lifvet derute, som kunna
tränga in i hennes lilla fristad, för hen-
ne medfört vare sig längtan eller vemod.
Gossarna ha förtrott henne sina fram-
tidsplaner, flickorna ha invigt henne ti-
digare än mamma i sina h jerteangelä-
genheter, sin kärlek och siu fröjd, och
hennes vackra ögon ha tindrat af ömhet,
hon har lyssnat intresserad, hon har för-
sökten smekning då och då med sin lilla
utmärglade hand; men intet har förrådt
nägon smärta öfver att sjelf vara objelp-
ligt afslängd från allt hvad lifvet eljes
bjuder.
Jaj,' tror att hennes hjertrötter så små-
ningom lossas från jorden, allt efter som
hennes sinne vändes mot det som ofvan-
till är. Egentligen finnes det väl nume-
ra blötte , som håller qvar: kärleken till
oss alla. Hur länge skall den förmå bin-
da hennes vingar? Huru snart skall hon
höja sig till lierrlighet från skröplighet?
Det är grymt och egoistiskt att med vå-
ra böner vilja fördröja den stunden; men
vi förmå ej annat; sorgebarnet har blif-
vit hem mets solsken, den vanföra dot-
terns lilla hand är starkare än någons af
våra att stödja och upprätta, och då den
Hämtande lågan slocknar, skall det gripa
oss nästan värre än om en af oss andra
kallades bort i helsans och kraftens dag.
Eva vet hvad jag haft för mig dessa
dagar. I går sade hon:
—Pappa, antingen nu äfven främlin-
gar skola få se ditt lilla arbete, eller det
blott blir ett kärt testamente till mam-
ma och oss, så står der väl riktigt myc-
ket om Guds underbara godhet och nåd?
Jag böjde mitt hufvud och mina gam-
la kinder glödde af blygsel.
—Tyvärr, inte mycket, barn....
Der drog en mörk sky öfver de veka,
milda dragen och låg tyst en stund. Så
klarnade hon upp och log:
—Det är detsamma, far. Hans verk
prisa Honom, och ingen menniska kan
teckna upp hvad som verkligen händt
henne, utan att skrifva en lofsång till
Hans ära!
Och detta af henne, som Han slagit så
hårdt!
Seså, nu är klockan redan sex på qväl-
len, ochom tjugo minuter kommer mam-
ma med båten från Stockholm till sex-
tioårsdagen i morgon. Med henne är Al-
bert och hans målarfröken. Gud välsig-
ne henne, men kluddar hon ner med ol-
jefärg på gula rummet, vårt bästa gäst-
rum, så blir det aldrig väl.
Mamma kommer! Det hjelper inte att
vara i backstuga född och sextio år blif-
ven och lutad och grå. Hon, som haft
hela ens hjerta ända från lifvets vår, kan
alltid få dess strängar att dallra lika ömt
ännu, när fälten stå bergade och höst-
vinden sveper om skrumpnade kinder!
G. C. BENGENER BROS.
Säljer allt hv.i.l Hl en jernha (fd hörer, >å->< m:
Plogar, Hermotor vindqvarnar,
olika slags vindpumpar.
Vi äro också ngenter för
Casadeiy, tre hjul sulky, Dise=
plogar och Cultiweiters.
G. C. BENGENER BROS.
AUSTIN, TEXAS.
fl. UllCHDLSDN.
•• ••
Parti, och minutforsaljnitig af fina
Winer, Likörer och Cigarrer.
321 East Sixth Str.
-A. "CT STIItT - - - TEXAS.
tit
«l~
PATRON JONSSONS
MEMOIRER.
Af Sigurd.
(Portsättning från n:o 21.)
Våningen är stor nu, hela elfva rum,
och vi äro en liflig familj och Jönses och
flickornas barn hålla ett fasligt väsen
när de komma ihop, men när de nalkas
blå kabinettet och den stängda dörren
der innanför, då saktas de små fötternas
fart af sig sjelft, rösterna s inkas och
kärleksfulla blickar kastas bort mot den
der dörren.
Om något händer oss, glädje eller sorg,
eller bref kommer från barnen, eller vi
fått höra något från staden, från vänner
och bekanta, är det alltid en, som snabbt
reser sig ur kretsen, tittar efter om rull-
stolen är tom, och i så fall skyndar in i
rumrhet bakom det blå kabinettet, der-
ifrån dämpade röster endast svagt trän-
ga ut.
Den stora dagen.
Alltsofver; det var bra att det var lör-
dag i går, min sextioårsdag, den stora
festdagen, så att folket i affären också
] kan få hvila upp sig en smula. Men
j sjelf har jag ingen ro förrän jag fått sä-
ga dig farväl, käre läsare, och derför har
jag smugit mig opp en timma före
| Hanna.
Att vi skulle ha en middag i går för
! barnen och vännerna, det var nu gifvet,
och så långt var jag med. Men för öf-
I rigt låtsade jag naturligtvis inte om att
jag väntade någon extra högtidlighet.
| Blomkorgar, stora, redan färdiga, i vrur-
] na undangömda guiriander och två man-
I gelkorgar fulla med kulörta lyktor för
trädgården försökte jag att inte se. Vi
ha September nu, och det första jag tit-
tade ut i sängkammarfönstret mötte so-
len mig, vacker och klar, Jöns hade
hissat flaggorna, både den svenska och
den Peruanska, och min svärdotter, må-
I larinnan, var redan ute vid rosenbuskar-
na med en liten sax.
—Gud välsigne dig! sa Hanna, men i
hennes ögon låg ett helt långt festtal.
"Tarram, tarram, tarram tam ta!"
klang det nere från Strandgatan, och
upp midt framför salsfönstret tågade
| Nålköpings arbetareförening med mes-
! singsoktett och fana. Jag har setat i
! styrelsen 1 sexton år och gaf dem en gång
tusen kronor, och så ha de fått en hop
böcker af barnen.
Två musikstycken och ett grannt tal,
| så grannt, att om en främling hört det.
; skulle han trott att jag är sjelfve Nålkö-
| pingskungen. Men det är jag inte, för
' det är fabrikör Gråberg. Det var barbe-
raren, som höll talet och det var rysligt
vänligt och frisinnadt och innehöll äfven
en del om den allmänna rösträtten, för
; arbetareföreningar äro alltid politiska
1 af sig och det äro barberare gerna också.
Jag kief ut på balkongen och svarade
ungefär följande, hvarvid är att märka
att alla menniskor på torget stannadej
och pigan, som kftr mjölken från Stora
Eneby, körde alldeles tätt upptill musi-
ken, höll der, satte händerna i sidorna
och tittade upp på mig som om jag varit
ett underdjur:
—Vänner!
Med vett och vilja narras ni inte med
mig, det vet jag, men jag vet också att
jag i nästan intet fall håller måttet mot
den smickrade bild, hvilken nu framhål-
lits här såsom varar de min egen. Den
felaktiga bilden beror säkert på att im-
man från edra varma hjertan fått täcka
öfver och skymma för alla mindre vack-
ra drag. Men detta är ett fel, som jag
för ingen del vill rätta, utan beder jag
eder hjertligt att det allt framgent må
blifva så.
Ett är smet: att jag håller af och vär-
derar er alla, alla, och att ingen högre
än jag kan akta det ärliga arbetet på al-
la områden. Det vore väl underligt an-
nat af en man, som börjat fattigare än
kanske demxingaste bland eder.
Hvad den allmänna rösträtten beträf.
far så kan jag i det stora hela hvarken
göra från eller till. För den saken råda
Gud, kungen och Sveriges riksdag, hvars
representant här från Nålköping är borg-
mästare Trybom. Men inom den redan
bestående grundlagens ram har jag gjort
hvad jag kan för rösträttep: alla mina
bokhållare ha rösträtt och mina gamla
bod karlar hade också kommit opp i åtta-
hundra-kronors-taxering vid sista valet,
men de ville inte gå dit.
Tack! Gud välsigne er!
Redan hade föreningen viindt, trafiken
på torget återtagit sin vanliga gång och
mjölksurran från Stora Eneby, som med
synbart nöje bevittnat tilldragelsen, satt
sig i rörelse, då min Albert, doktorn,
klifver ut på balkongen med ett beslut-
samt drag öfver sitt kära ansigt .
Jag blef riktigt rädd. Tänk om han,
som bor i Stockholm, blifvit smittad af
de moderna idéerna och den ryslige
"Stockholmsbänkens" fasliga radikal-
ism, och nu håller ett riktigt sån't der
frisinnadt tal! Och vi, som äro sådana
vänner med Tryboms, som äro så för-
skräckligt konservativa!
Gudskelof! Gossens anförande blef bå-
de fosterländskt och konservativt.
—Vill barberar^ Lind och musikkåren
vara goda och komma upp och dricka
ett glas med oss! sa han med fast, vällju-
dande stämma, präglad af den innerliga-
ste öfvertygelse.
När jag vänder mig om, står Jenny
der med bricka och glad, och alla de an-
dra ha också kommit in och Eva sitter
der i sin rullstol och ser på mig med si-
na stora, milda, vaima ögon.
Jag går fram till henne, och kring vår
lidandeälsklingoch mig lindar sig kran-
sen af utsträckta armar, af kärleksfulla
munnar, som alla hviska välsignelse och
tacksamhet i mina öron.
Idetsamma kommer emellertid Johan-
na, pigan, och säger att 1 tamburen står
en deputation från ordensförbuudet "Sju-
stjernan", der J g är skattmästare.
De voro sex stycken och i vanliga fall
mina förtroliga vänner och bröder, som
inte brukade genera sig för att dunka
mig i ryggen och säga: "Nu är du dum,
gamle Nicke!" Men nu voro de alldeles
fasligt uppsträckta och gentila, hade si-
na kommendörsband under sommaröf-
verrockarna, samt tittade på mig som
om jag varit en indisk afgudablld eller
de velat be: "Rör oss inte och säg för
Guds skull ingenting profant så att det
går sönder för oss!"
Så krängde de af öfverrockarne, vredo
halsdukarna tillrätta och ställde upp sig.
Öfverceremonimästarn gaf nionde gra-
dens lösen och underceremonimästarn
dunkade i golfvet, hvarefter ordförande-
mästarn, brödren Lundström, höll ett
stort tal och bad att å ordens vägnar få
öfverlemna en silfverpokal, en riktig
kapplöpningspokal. Och nog är det
sannt att jag ofta hållit på att springa
andan ur halsen för den välsignade "Sju-
stjernan" och att jag sjelf tycker att jag
sitter der som en narr på högtidsdagar-
na med svärd och riddaredrägt, men när
jag ser på min kapplöpningspokal är det
ändå en tröst att vid den låder hvarken
svett eller blod från en sporrhuggen
kamps sårade sidor. Om menniskan vill
göra sig löjlig med sin egen kropp, är
det ju hennes ensak.
Mitt svar på ord förande-mästarens tal
var alldeles utan någon politisk innebörd
hvarföre jag här förbigår detsamma.
Champagne.
Hela förmiddagen fullt af folk, som I
ville gratulera, deribland landshöfdin-
gen och hans friherrinna, biskopen och
domprosten; och så vardt det middag
med ni gr a vackra tal. De allra vackra*
ste höll min Albert för pappa. Det för-
tjente komma på tryck, men det ville
inte Albert på några vilkor. Jag såg
hur biskopen, som gjort sig rätt mycket'
besvär med det stora, första festtalet, .
gick omkring och liksom småskämdes
för det han af Albert blifvit så rysligt
"distanserad", som de säga bicyklister-
na. Min"blifvande svärdotter målarin-
118n hade gjort små riktigt nätta vers.
Det är bra lyckligt när två makar över-
ensstämma i begåfning och själsrigtnlng. •
Aldrig Har jag skrifvit någon vers och
aldrig Hanna.
Vår Jöns läste upp alla telegrammen
och det var en hel hop:
"Konsul Jönsson,
Lycka till de sextio!
gång, lycka och glädje!
Nålköping!
Fortsatt fram-
Roslund."
"Grosshandlare Jönsson,
Nålköping!
Lycka till de sextio!
Frid och glädje, lugn och ro T-?)
I ditt sällat trefna bo!
Mimmi och Jonas."
"Brodern-Skattmästarn,
"Sjustjernan", Nålköping! I
Klar som sjustjernans glans, hög som
hennes gång uppå himmelens fäste, trän-
ger systerlogens i Skunkeby helsning till
dig på sextioårsdagen. Hell!
Ordförande-mästaren."
"Jönsson,
Nålköping!
Senaste rapskakorna odugliga. Sänd
ej fle "
—Aj f—n! sa Jöns. Bär ner 'et på
kontoret Wiklund! Och så läste han på
igen.
Ja, det var riktigt gripande och hög-
tidligt.
^ Men vid desserten kommo godsegarne
Östberg och Brandström ooh sa:
Ursäkta, Nicke lille, men hvad var
det. med de der oduglige rapskakorna?
Är väl samma sort, som du sålt till oss?
Men då blef jag ond och sa:
Vet ni då ingen lefvandes hut, god'
vänner! Ska ni komma och genera mig
i mitt egena hus på min egena födelse-
dag! Skål i alla fall!
Ja, sen var der illumiuation i trädgår-
den och bål i lusthuset och tal vid bålen
och smicker 1 talet och välmening i
smickret, och så tände bokhållare Wik-
lund på ett fyrverkeri, men det hade
både mamma och jag lika gerna sett att
han låtit bli, för när den första raketen
fräste upp, så står daktor Peisson i stor-
skolan borta vid syrénerna med armen
om lifvet på vår Jenny och jag tror, led-
samt nog, att flere af gästerna sågo det.
De ha brådtom flickorna. Snart är det
väl meningen att mor och jag skola stå
häralldelesensamma som ett par gamla,
risiga, aflöfvade träd.
Der var sång i lusthuset och glädjen
stod högt i sky och gästerna skötte sig
sjelfve alldeles förträffligt. Jag drog
mig undan sorlet en stund och gick upp
till Eva.
Hon satt i sin stora stol vid fönstret i
sitt rum och blickade genom den öppna
rutan upp mot den ljusa stjernhimlen.
Så klara de blänka, barn! Jag tyc-
ker aldrig jag har sett dem så nära som
1 afton.
Hon lutade sitt hufvud mot min kind
och hviskade:
Så är det väl också, pappa! Vi kom-
ma dem litet närmare dag för dag, och
då man är sextio år eller.. .eller bruten
som jag, då gör man vä! i att med blic-
, Ii. ' oftare mäta det afstånd, som
skiljer, allt oftare sända sin tanke på bö-
nens vinge dit öfver! ~"-"
SLUT. an O
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 22, Ed. 1 Friday, September 11, 1896, newspaper, September 11, 1896; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202868/m1/2/: accessed April 27, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .