Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 11, Ed. 1 Friday, June 26, 1896 Page: 3 of 8
eight pages : ill. ; page 22 x 15 in. Digitized from 35 mm. microfilm.View a full description of this newspaper.
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
"'T"~
'
)
fe
$
Ljus.
Af Isidor Kjällberg.
Jag hörde ugglan uti skogen klaga,
natt
Uppä mitt läger. Månen lyste matt
Igenom fönstret och sin dystra saga
Jag hörde ugglan uti skogen klaga
Ett fantasiens rop; förskräckt jag såg,
Hur nattens spöken i ett ändlöst tåg
Med slutna blickar och i slutna leder
Igenom rummet gingo upp och neder.
Vid vindars tjut och under andars sång
Jag tog förtviflad ur min bädd ett
spräng.:
Derinne kunde jag med möda andas—
Jag måste ut för att se dagen randas.
Först när jag stod pä bergets högsta
topp,
Jag fann för godt att stanna i mitt
lopp,
Ty derifrän i morgonväktens timma
Jag ville helsa solens första strimma.
Än läg naturen svept i mörkrets skrud,
När ur mitt qvalda bröst i brutna ljud
En fråga trängde sig: Hvad lider ti-
den?
Är natten ej den långa snart förliden?
Då gick ur hafvet längst i öster opp
Min frågas svar och målet för mitt
hopp,
Ett praktfullt sken, som dagens an-
komst tydde
Och inför hvilket nattens skuggor flyd-
de.
Och det vardt ljus, ett strålande och
klart,
Utöfver land och haf. Och underbart
Förnam jag, hur af allt uti naturen
En lofsång blef till himlens herre bu
ren.
Hvar mask, livar blomma, hvarje blad,
hvart träd
Pä berg, i dal, i klyfta och pä hed,
Allt af den samma sol blef ätergif-
vet
Från skenbar död ät njutningen och
lifvet.
Se, sä som jag af nattens dunkel skymd
Lät ögat irra öfver gränslös rymd,
Sä höjes mänskovännens blick från
gruset
Att ifrigt spana efter bildningsljuset.
. Det tör väl dröja, dröja länge än,
För'n denna sol gått upp för hvar och
en.
Blott en och annan på de högsta ber-
gen
Har hittills sett en skymt af purpur-
färgen ;
Men en gäng skall den fram på fästet
gå,
Att lysa alla, icke några fä,
Och natten, som igenom sekler räckte,
Skall okänd vara af ett saligt slägte.
Det går framåt och framåt skall det
gä!
Bland andra tecken tyder det derpå,
Att folken ur sin dvala börjat vakna
Och att det ljus de söka, som de sak-
na.—
Du andens ljus, du mänskosjälens sol,
Spri dina strålar ifrän pol till pol!
Du evighetens sken, du lifvets amma,
Fräls oss från mörkret med din vis-
doms flamma!
W
De tre kyssarne.
Berättelse af Anthony Hope.
t-å våren 1634 kom en fransk adels-
suan till Strelsau. Han var af hög börd,
egde stora gods och hade många ut-
märkta egenskaper. Han kom pä be-
sök till prins Rudolph, hvars bekant-
ekep han hade gjort i Paris.
Konung Henrik mottog markis de
«itferosailles — det var adelsmannens
itamn—mycket nådigt och gaf honom
en hedersvakt med pä vägen till slot-
tet Zenda, der prinsen bodde med sin
yster Osra. Prinsen blef mycket glad
öfver att få återse sin vän och öfver
att i honom få en kamrat att språka,
Jaga och spela kort med. De talade
fritt och öppet med hvarandra, i syn-
nerhet om qvällarne, när de hade druc-
J kit en del vin.
^ En qväll frågade markisen prinsen,
hur det kom sig, att dennes vackra
syster, prinsessan, alltid var så allvar-
lig och alltid behandlade sin manliga
omgifning med köld och ringaktning.
—Ja, livein kan begripa unga flickors
nycker? svarade prinsen skrattande.
Jag tror verkligen, att hon knappast
har Eett på er en enda gäng under er
vistelse här!
Det retade markisen, och upphetsad
af vinet som han var, genmälde han
hastigt:
—Skola vi slå vad om att jag skall
få tre kyssar af prinsessan, innan jag
reser härifrån?
Prinsen, som var en spektakelraaka-
re och aldrig höll på sin furstliga vär-
dighet, gick skrattande in på det dum-
kraa skämtet, helst som han var fullt
Äöfvertygad om att markisen icke på nå-
got sätt skulle lyckas utföra sin af-
sigt.
Markisen började nu på alla vis läg-
ga sig ut för den sköna prinsessan, suc-
kade och kastade ömma blickar på hen-
ne och skref smäktande herdedikter till
hennes ära, hvilka han mutade kam-
marjungfrun att lägga in i hennes rum.
Men allt förgäfves—prinsessan be-
handlade honom till synes lika kallt
som förut.
Emellertid hade hon i smyg betrak-
tat den unge riddaren med välbehag,
och då han lutligen en dag lade sig
till sängs och föregaf, att han var sjuk
af hopplös kärlek till henne, blef hon
djupt bedröfvad: hoa hade tagit hans
hyllning för den tidens vanliga tillgjor-
da, ytliga artighet, men blef nu förledd
att taga den på allvar.
Prinsen bara skrattade i mjugg åt
sin väns upptåg och aktade sig noga att
förråda hemligheten—han litade fullt
och fast på sin systers oemottaglighet
för hvarje mans kärlek.
Till sist mutade markisen kammar-
jungfrun att säga till sin herskarinna,
att han var döende och endast längta-
de efter att före sin död få ett besök
af henne och några tröstande ord frän
hennes läppar; kanske kunde hennes
ögons ljus bota hans lidande.
Prinsessan lät narra sig af denna bön
och infan nsig i markisens sjukrum,
der han låg nedbäddad, blek och svag.
Hon satte sig ned och började i vänlig
och blid ton tala med honom. Hon
bad honom bemanna sig och bekämpa
sin sjukdom af hänsyn till alla dem,
som höllo af honom.
—Det är ingen som håller af mig,
svarade markisen; och människor, hvil-
kas känslor jag inte kan gengälda, äro
intet för mig, och den enda varelse,
jag älskar...
Han tystnade och såg på henne. Osra
rodnade och slog med ögonen.
Markisen utbrast nu i en ström af be-
dyranden—och det märkvärdiga var,
att han nu glömde bort att spela kome-
di, rycktes med af en värklig passion
och trodde på sina egna utgjutelser.
Prinsessan blef allt blidare och syn-
tes honom i denna sinnesstämning än-
nu skönare än förr.
Slutligen erinrade han sig dock sitt
vad och utbrast:
Ack, lemna mig—jag är inte värd
ert medlidande! Men förlåt mig, in-
nan jag dör, och låt edra läppar be-
röra min panna, så skall jag dö lugn!
Prinsessan var djupt rörd. Hon tala-
de tröstande ord till honom, kysste ho-
nom rodnande lätt på pannan och bör-
jade så gråta erbarmligt.
Nu hade markisen ju vunnit en af
de tre kyssarne. Men underligt nog er-
for han ingen glädje häröfver, ty nu
först insåg han, hur lumpet hans be-
drägeri var, och den verkliga kärlek,
som hastigt hade slagit ut i blom i
hans hjärta, kom honom att blygas
djupt öfver sitt handlingssätt.
Med ens sprang han upp ur sängen
—han hade legat fullt påklädd under
täcket—föll på knä och bekände allt
för prinsessan, kallande sig sjelf en
eländig skurk; nu ville han icke län-
gre lefva, om han icke vann. hennes
förlåtelse.
Prinsessan satt som förstelnad vid
denna upptäckt. Till sist reste hon sig
i majestätisk vrede och utbrast:
—Endast er död kan utplåna denna
skymf!
Dermed lemnade hon med högburet
hufvud och flammade blick rummet.
Markisen rusade upp för att följa ef-
ter henne, men vågade icke göra det,
utan kastade sig på sin säng och ut-
brast, utom sig af blygsel och ånger:
—Så skall min död utplåna allt!
Efter en stund reste han sig förtvif-
lad upp, tog på sig en enkel svart drägt
och steg till häst.
Midt på vindbryggan mötte han prins
Rudolf, som såg på hans svarta kläder
och skämtande ropade till honom:
—Hvem skall begrafvas i dag? Inte
kan det vara ni sjelf, dä ni så lyckligt
tycks ha öfvervunnit er svära sjuk-
dom?
—Jo, det är jag sjelf! svarade mar-
kisen. Jag har vunnit en del af det
förbannade vadet, och derför vill jag
dö!
Dermed omtalade han för prinsen
hvad som hade händt.
Prinsen skrattade omåttligt ät det
lyckade bedrägeriet och ännu mera åt
markisens ånger och åt att han hade
bränt sig på den kärlekseld, hvarmed
han hade lekt.
Medan de samtalade, betraktade prin-
sessan dem oförmärkt från ett litet fön-
ster.
Prinsen ville draga markisen med sig
in "för att dricka en skål för prinses-
san"; men han vägrade bestämdt och
red bort med en så dystert beslutsam
min, att prinsen blef allvarligt för-
skräckt.
Osra skyndade ned till sin bror och
öfverhopade honom med förebråelser.
—Det flesta bröder skulle lätit ho-
nom böta med lifvet för hvad han
gjort! utbrast hon.
-Nå, det besväret sparar han mig—
han rider nu bort för att begå sjelf-
mord!
Hon såg hälft tviflande, hälft förfä-
rad på brodern.
—Jo, återtog denne; för det första
är du ond, för det andra har han upp-
fört sig som en stor slyngel, och för
det tredje är han på allvar kär i dig
—kort sagdt, han är en narr, och der-
för vill han dö!
—Kanske är han redan död! utropade
prinsessan.
—Ja, kanske det, svarade brodern.
Det vore inte den förste, som gått i
döden för din skull!
Prinsessan Osra försjönk i djupa och
dystra tankar. Men plötsligt ryckte hon
upp sig ur, dessa, befalde fram sin
häst och sprängde ensam åstad sam-
ma väg, som markisen nyss förut hade
tagit. Hans ånger hade utplånat hen-
nes vrede—men hvad hon ämnade göra,
det visste hon ännu icke.
Snart fann hon hans häst, band sin
bredvid den och smög sig sakta fram
genom skogen.
Der satt markisen på en kullfallen
trädstam och ämnade synbarligen just
borra värjan genom bröstet pä sig.
Prinsessan skrek till:
—Herr markis!
Markisen sprang häpen upp och blef
stående som fastneglad med värjan i
handen.
—Kan ni försona er synd mot mig
genom en ny mot himlen? frägade hon
med skälfvande röst.
—Jag är inte värd att lefva! utbrast
han och kastade bort värjan. Men lem-
na mig, prinsessa, ty sä länge jag ser
er, kan jag inte slita mig frän denna
verlden!
Han knäböjde för henne. Prinsessan
dolde hälft sitt ansigte bland bladen
på en nedhängande gren och sade:
—Och ni vägar dö utan förlåtelse?
—Jag har bedt himlen om tillgift,
svarade markisen.
— Förlåter himlen utan att bedjas
derom?
—Nej, visserligen inte... sade han
förundrad.
—Men äro Ti stackars dödlige då vän-
ligare än himlen? hviskade hon.
—En stor syndare kan inte tro sig
förläten.
—Då gör han orätt mot den, hvars
förlåtelse han söker.
Markisen sprang upp och gick så nä-
ra prinsessan, att de gröna bladen,
bakom hvilka hon gömde sig, berörde
hans ansigte. Solens strålar föllo pä
hennes ansigte och purprade hennes
kinder—eller kanske var orsaken till
deras djupa färg en annan. Aftonen
var tyst och stilla, icke ett ljud hördes
i skogen.
—Jag kan inte tro, att ni förlåter
mig; min förseelse var sä stor, sade
han.
— Det var den, men ändå förlåter
jag.
—Jag kan tro det, upprepade han.
—Jag kan ej göra mer än säga, att
jag förlåter, och att vi skola söka glöm-
ma.
—Vid himlen, nej, hviskade han. Om
jag skall glömma för att fä förlåtelse,
sä vill jag hellre minnas än vinna för-
läteisen.
Han tyckte sig höra ett dämpadt
skratt bakom löfverket.
—Sä skall jag glömma och ni fä för-
låtelse, svarade hon.
Ett tecken på er förlåtelse, eller mä-
ste jag, vid min ära, dö, sade han och
riktade åter värjspetsen mot hjärtat.
— Stick er värja i skidan, markis.
Solen skiner på den och bländar mina
ögon.
—Det är omöjligt, ty edra ögon äro
klarare än både sol och värja tillsam"
mans.
—Då måste jag skygga för dem med
bladen.
En stunds tystnad inträdde. Sä sade
Osra:
—Jag önskar, jag aldrig kommit hit.
Grenen böjdes ned ett ögonblick, sä
svängdes den upp igen, och dess blad
berörde markisens kind. Han skratta-
de högt och gladt.
—Det var något, som rörde vid min
kind, sade han.
—Det måste ha varit ett blad, svara-
de hon.
—Ja, ett blad från lifsens träd, ut-
brast markisen.
—Jag skulle önska, att det fanns nå-
gon här, som kunde hjälpa mig upp
på hästen, sade prinsessan.
—För att ni skulle rida tillbaka till
slottet—ensam?
—Ja, så vida ni ej följer med för att
lugna min broder.
—Att göra det vore endast vanlig
höflighets fordran.
Så stego de till häst och redo tillba-
ka genom skogen. Vägen ut hade prin-
sessan tillryggalagt på en timme, och
de behöfde hela två för hemfärden. De
talade likväl knappast ett ord under ti-
den, och fastän solen nu gått ned, läg
dock ett återsken af hennes glöd qvar
på prinsessans kind, och markisen hade
ett lyckligt leende på läpparne.
Innan de nådde slottet, kom prins
Rudolf dem till mötes och ropade:
—Ej ett ögonblick att förlora, om ni
sätter värde på ert lif och er frihet,
markis!
Derpå meddelade han dem, att kam-
marjungfrun hade varit falsk mot mar-
kisen, ty sedan hon mottagit hans pen-
gar, hade hon dolt sig i hans rum och
sett prinsessan gifva honom kyssen.
Derpå hade hon skyndat til konungen,
som var på jakt i närheten, och talat
om alltsammans.
—Och en af mina uppvaktande kaval-
jerer, fortsatte han, kom ridande hit
för att omtala, att om en timma är
vakten här, och får kungen tag i er,
blir ni hängd, så säkert som jag heter
Rudolf.
Prinsessan blef likblek, men marki-
sen svarade stolt.
—Förlät, min prins, men kungen vå -
gar ej hänga mig; jag är adelsman och
konungens af Frankrike undersåte.
—Människa! utbrast Rudolf. Lagen
hänger er först och tänker sedan öfver
följderna. Låt oss nu skynda pä. Ni
kläder ut er som min tjenare, jag rider
till gränsen, och ni följer med. Jag vill
ej se er hängd för en sådan bagatells
skull.
—Jag skulle med glädje offrt mitt
lif för hvad ni kallar en bagatell, sade
markisen och bugade sig för Osra.
—Så behåll då både er bgatell, sade
ert lif, sade Rudolf. Kom nu med in
och ikläd er en tjenares skepelse.
Då prinsen och markisen kommo ut
igen, hade mörkret inträdt. Hästarne
voro färdiga, och bredvid dem stod
prinsessan.
—Till häst, ropade prinsen. Kanske
kunna vi komma undan.
Markisen dröjde dock något; han
tyckte ej om att fly. Prinsessan gick
något i förväg, och plötsligt utbrast
hon:
—Se, se der Jag ser kungens följe- I
slagare. De ha nått toppen af backen
och rusa liität.
Prins Rudolf kastade sig pä sin häst j
och ropade till markisen:
—Skynda! Det gäller ert lif!
Slutligen, fastän dröjande, var mar- |
kisen redo att stiga till häst, dä prin- |
sessan hastigt skyndade emot dem och j
tagande sin broders hand sade:
—Herr markis, jag förlåter er. Tack
för er storsinthet. Farväl!
Prins Rudolf stirrade pä henne utan
att förstå. 1 det tiltagande mörlkret
skyndade hon derefter till markisen,
slog armen om hans hals och sade:
—Farväl, käre broder; Gud beskydde
dig! Se väl till att intet ondt händer
min vän markisen.
Och hon tryckte en kyss på hans
kind.
Prins Rudolf brast i skratt, men sa-
de intet. Markisen sprang till häst,
och de redo hastigt bort.
De hade ej väl försvunnit, förr än
kungens folk kommo framstörtande
mot bron, der prinsessan stod.
—Hvad önskar ni, min herre, frägade
hon i sträns ton deras befälhafvare.
—Prinsessa, svarade han. vi ha fått.
befallning att bringa markisen, död el-
ler lefvande, till konungen. Vi veta,
att han befinner sig här, sä vida han
ej var en af de ryttare, vi sägo nyss.
—Ryttaren var min bror och hans
tjenare, sade Osra. Om ni tror, att mar-
kisen är här pä slottet, sä står det er
fritt att söka hvar ni vill. Finner ni
honom, så för honom till min fader,
som han befaldt.
Soldaterna stego af hästarne, sökte
öfverallt och funno marki&ens kläder;
men honom sjelf funno ed ej. Kapte-
nen gick ut till prinsessan och sade:
—Prinsessa, han är ej här.
—Är han inte? sade hon, i det hon
gick ut på bron och tittade ned i vatt-
net.
—Var det verkligen prinsens tjena-
re, som följde med honom?
—Uppriktigt sagdt, svarade prinses-
san, var det sä mörkt, att jag ej tydligt
kunde se hans ansigte.
—Den ene af dem var prinsen, ty
jag såg eder omfamna och kyssa ho-
nom.
—Ni gör rätt i att sluta er till, att
han var min broder, svarade Osra och
log.
Den andre räckte ni handen.
—Och nu gör jag detsamma med er.
sade Osra med stolt likgiltighet. När
jag räcker handen åt min faders tje-
nare, hvarför skulle jag ej göra det
åt min broders?
Och hon sträckte tram banden för
att han skulle kyssa den.
—Men vi funno markisens kläder,
fortfor kaptenen.
—Han kan ju ha glömt några af
dem qvar ,här, svarade hon.
—Jag skyndar efter ryttarne, utbrast
kaptenen.
—Jag tvSflar på att ni hinner upp
dem, sade hon och log, det är en half
timme sedan de redo härifrån, och
gränsen är ej långt borta.
Kaptenen och hans folk begäfvo sig
likväl af och redo. tills de mötte prins
Rudolf, som ledsagat markisen och för-
sett honom med nödiga medel för att
snabbt kunna byta om hästar och så-
ledes bli räddad.
Men prinsessan Osra stod länge och
stirrade ned i vattnet. Stundom suc-
kade hon, så rynkade hon pannan, och
oaktadt ingen var 1 närheten och det
dessutom var mycket mörkt, rodnade
hon mer än en gång. Sä vände hon till-
baka till slottet, i det hon sakta hvi-
skade för sig sjelf.
—Jag vet, hvarför jag kysste honom
första gången—det var af medlidande;
hvarför jag kysste honom andra gån-
gen, vet jag också, det var för att ge
honom förlåtelse. Men hvarför jag
kysste honom tredje gängen och hvad
den kyssen innebar, det vet endast
Gud.
Och hon gick småleende vidare.
Men ett år senare återkom markisen;
en hemlig vän hade utvärkat konun-
gens förlåtelse ät honom—och det hvi-
skades om att denna hemliga vän var
en qvinna, till och med en prinsessa...
(G. H. och S. T.)
EN KANSASPREST.
Pastor L. S. Coulton frän Circleville,
Ks., säger: Dr. Warner — Er "White
Wine of Tar Syrup" har begagnats i
min familj och befunnits vara mera än
Ni påstår. Den är en snabb kur för
alla hals- och lung-sjukdomar.
VÅR SEX ÅRS GAMLA DOTTER.
Vår lilla sexåriga dotter hade en sår
hals, angripen af rötsår, och hostade
oupphörligt; gaf "White Wine <>f Tar
Syrup" i enlighet med föreskrifter och
hon började 9nart att tillfriskna och
blifva äterstäld. Mrs Groves och jag
hafva rekommenderatdet till andra, och
vi anse det för det bästa gängse läke-
medel. Pastor D. II. Groves,
Pastor M. E. Kyrkan, Clarksville, Mo.
AQ EJ MITT ORD FOR HET, mwi frfifra EYapotrkait-,
I köpman, eller kiuiiiu-. hvilka bt^H^Mnv Wainu *
White Wtao of Tar Hyrup '.«>ch de vi. ja omtala it dot
\r den b&*>ta hot*Umälicw p*X Jorden. <>eh Vic-
TIDNINGSPOJKAR
ÖNSKAS
1 talrik svenska samhällen att kringbft-
ra tidningar om lördagarna Kask gosse
förtienar lätt 50c till Jt pr dag.
Adressera eller besök
NYA PIIRSSEN,
X E Cor. Van Buren dt Clinton et., Chicago
UNGA MAN
du kan blifva frlaklör Js*00'
Det Ur sorgligt, att I
slutet på detta frihetens
århundrade det fins tu-
sentals, ja, tio tusental*
män hvilka pl&gns un-
der en tyrann, värre än
någon historien har atl
uppvisa. Denna svåra
tyrann är onanl-lasfen,
och då en ynglinp eller
man blir ett ofter for den.
törsitir den hans nerver
o. viljekraft. Hans man-
dom förstöres, hjernan
försvagas, minnet blir
dåligt, och hans lif bort-
rinner så småningom.
Han blir gulblek, mager
och likgiltig, ett vrak, ja, en skugga endast af
sitt förra jag. Hans existens blir till sist en lef-
vande död och han själ# ett föremål för afsky *
stället för kärlek och ömhetsbetygelser från d«*i*
som stå honom närmast. C
Det fins dock hopp och säker bot för dttHkup*'
lycklige. Dr. HalTs Royal TaWets, den or.\lV*rt$A-
ra, garanterade medicinen, b«tar alla fÖlfA&iviMf-
der nvad form de än visa sig. Den Hr <Jer märk-
ligaste läkemedel, som vetenskapliga forsUwitigar
i detta land frambringat. Den har bö*at om ock
om igen, då allt annat misslyckan. tuM Of 98 fall
på 100 kunna varaktigt botas, om endast denna
medicin tages i ti J. Då den tagea enligt föreskrift,
förökerden snart din vigt, afstannar sHdesförlu
mandom och alla1 fö*
ster, återbringar fullkomlig mandom och al!a«f«if*
lorade krafter, samt gör dig helt och hållet mw
och dig själf och dina anhöriga lyckliga.
Priset är $1 per ask eller 6 askar för och sän-
des l försegladt paket vid mottagandet af belop-
pet. Med en order 'or 6 askar, hvilket är nog «tl
bota de flesta fall, åtföljd af $5. sändes vår skrift'
liga garanti att kurera. eller pengarne åter*
lernnas. Hvarför fortfara att lida? Hvarför ickft
söka bot medan tid är? Med tillhjälp af Dr. Hall'*
Royal Tablets går det lätt att bli återstäld, om du
endast börjar i tid. Därför uppskjut Icke. utan
sänd efter l dag. Vår intressanta bok; För män
jjimte bevis erhållas fritt. Adressera:
Royal Tablet Co., •
406 Merr. Block, Councll Bluffs, hmi.
STFELT,
VRNfiK UKAnn! *
EXAMISEBAD SVEKSIL JLÄM.A1JK,
40 DEARBORN STR., - CHICAGO, ILL.
"Vägen till helsa och ett lyckligt lif"
ur nu utkommen. Don afhandlur plett vetenskapligt, dock lättfattligt språk orsaken,
följderna och behandlingen af alla privata och nervösa sjukdomar, blod-och hudikom-
mor, samt alla kroniska lidanden. MAN och QVINAIA. nngoch gammal, böt läsa
den och bli OFVEKT11* AS) om dess ovärderliga nytta Bom en eann rädgifvare.
i I MO C M All I förlora ej hoppet, eök hjelp Innan det blir för oent.
UNUE. Ill Mil ■ fjFrsc' p"e',"dreBS ocb boken öttnUeH fritt 1
Kontorstid: Kvardagar 10—4, Onsdagar och Lördagar lO—8. ~
Söndagar 10-1.
DR. ROB. WESTFELT,
40 Dearboni Street, Rooni 7,
• - mmchicago, j| j ■ - m
J ohn Deere
Plog
med stålstång:.
DEERE & COMPANY, moline, ill
□ s^SHSESHgÉngasasaEEsgsgsasHSBSHSBsgsHrasgEfBSBsaggsHSBSESHSBSssEsasEgasasBsafGl
Fruithurst! Fruithurst!
Fruithurst har nu en befolkning af öfver 1,000 Innevånare, de flesta iiro svfnskar. Kolonien
anlades för ett är sedan och stauen riiknar nu 8 affärshus, omkring1 lOO vackra boningsbus, ettliotell
som kostar omkring' $50,000. Fruithurst är ett samhälle mod framtidshopp och lycka, befolkadt
med ättlingar af Sveas kraftfulla,muntra cch sorgfria söner och döttrar. Kundt omkring den parkanlagda
staden ligga de vackra vingårdarna af hvilka cnänga redan om nägra veckor Komma att bära rika skördar.
ÖNSKEN I ATT BLIFVA EGARE AF EN GOD och inkomstbringande vingärd så lliggen Eder all
vinning derom innan priserna blifva allt för höga. Orders från våra landsmiln inkomma för hvarje dag,
från alla olika häll af Amerika.
Se här PRIS OCH VILKOR:
En vingärd ~ aCT.vs 400-JI2
Med garanti att återbetala penningarne efter 8 år,
orn köparen skulle blifva missbelåten mod köpet.
PRIS OCH YILKOR:
Tio acres med 2 acres planteradt för $-100. Vllkor: $100 vi I
köpet för röjning och plantering af 2 acres, $50en möna I senare
i af betalning på landet och $15 pr månad efter under 20 månader.
Betalas allt kontant, så gifves 15 proc. diskont
($(10), alltså blott $'140 för landet.
(ggr Till alla köpare,som insända sina orders före
Augusti gifvas följande speciella betalningsvilkor:
$100 vid köpet och $30 en manad senare och se-
dan $10 pr manad utan något intresse. Kom ihåg
att en mera inbringande investment har aldrig
förr erbjudits allmänheten.
Hl
B
ii!
Afkastiiingcn efter andra
året:
Skörd efter andra
året är i genomsnitt
10 Ib pr ranka eller
6,800 i b pr acre Total
ilrlij! afkastning pr 10
acres, efter andra
äret €8,000 lb
Färdig för markna-
den 4 Juli eller 2 må-
nader tidigare än noi-
dens drufvor.
Värdet på andra årets
afkastning:
Kn fjerdedel eller
17.000 Jb ffir vin vid
vinpressen, 2 Vi c lb .. M^-Oq
Tre fjrrdedelar el-
lcr 51.000 lb för mark
nåden. 4c prlb 2,040,00
Totala inkomsten.. $2,466.00
Kostnad för plock-
ning. korpar, frakt,
forlön och kommla-
slon. $41 pr acre, <'ller
under Hc pr lb 410.80
AfknMningen c f(er tredje
Skörd efter tredje
året iir I genomsnitt
15 lb pr ranku eller
10,200 lb pr acre.
Total ftrliz afkast-
ning pr 10 acres, efter
tredje ftret 102.00011;
Värdet pä afknHtningen
efter tredje året:
En fjerdedel. "ller
25,500 lb för vin vid
vinpressen 2 Vi c pr lb
Tre fjerdedelar, el-
ler 70,000 lb för mark-
naden 4c lb
öfver hufvud taget, fruUtbiirnmle vingftr-
IVlitl hllilUMuHIM, dur i Förenta stuterna enligt coiibUH*
rapporten för 18.H) är WHT pr acre, hvilket, då derå Ur
plunteradt, gör ett totalt försäljninnsvilr.ieaf ijrik (;ä
10 acres efter tre år
Lät siftror tala: Censusrapporten för 1800
angifver totalsumman till 401,861 acres land, som
blifvit planteradt ined vinrankor i Förenta Sta-
terna; af detta antal var det mindre än /j,0<)0 acres
i de 7 södra staterna, South Ca-olina, Georgia,
Florida, Alabama, Mississippi,Louisiana och Texas,
hvarest vindrufvorna mogna sä tidigt som i början
på Juli månad.
L«n «lct vackra intyg rän FltUITHCHST!
Fruithurst I Januari 1830. Mitt råd till alla lanilRrniln, «om
ha ett par hundra doll. besparade, iir: Köp en vingftrd! Hur ni
liten dagspenning der ni ar och iir klen till helsan. kom dft hit
och blir frisk samt llfven vHlberirad. Har ni kot dauspenninir
der ni är, stanna OS och lät bolaget sköta ede r vlngftrd, det de
liöra till allas belåtenhet. Kn siikrare investmnnt kan e' gö-
ras, lin att placera sina penningar 1 en I0 cre« vinoård
Högaktningsfullt Fked Lvkuaiii
FKUITHUItST l>llr en U(r<l«niH ta<f. In-
om staten Alabamas lagföi samling har det beslu-
tats att, anlägga landtbruks- och elementarläro-
verk. Ritningarne för byggnadens uppförandeflro
redan gjorda. Läroverket skall vara filrdigt för
mottagande af elever den 1 Sept. nästa höst.
FRUITHURST ifr flWIerns naturKkllna-
nto plats. Dess höjder och dalar prydes delvis af
vackra iftfdungar och barrskogar, i dessa dalar por-
la små bäckar, öfver allt är det frlsnt. och godt. Nu
hålla backsluttningarna att förvandlas tili vinberg,
som i det natursköna Schweiz.
$637.54
*3:OTO.OO ;
Totala inkomsten f3,037,50
Kostnad för ploek-
ning.kortar frakt, for-
lön ocb kommission
151.50 pr acre. eller
mindre Un <c per
lb... ci5.00
Total nettovinst 12,051.2.) Total nettoinkomst 30S2.r>0
STOR EXKURSION
afgår från alla större platser tvänne gånger i må-
naden. Ovanligt billig resa för alla. Tag tillfället
i akt och följ med NU DÅ DRUFVORNA ÄRO
MOGNA och blif öfvertygad att klimatet i Fruith-
urst ej är varmare än i nordstaterna.
J. A. WESTERLUND & CO..
Fruithurat. Clebtirne County, Alnbani .
Filialkontor:
141 iiitvst Oliioago avo.
CHICAGO. ILL.
OI1S.! NHstn exkursion Immar nlla större plat-
ser TISDAGEN DEN 7 och 21 JULI.
I
[älE5a5Z5a5E5ra5H5a5a5S5fäte5S5E5a5a5a5H5H5H5g5a525BSH5H5a5a5ä5H5g5a5a5E5g5H5B£l&
wmm
• .
' &41iÉ
. '
mm
X
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 11, Ed. 1 Friday, June 26, 1896, newspaper, June 26, 1896; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202857/m1/3/: accessed May 5, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .